Guldet är hemma!

Idag är man stolt över att vara Brynäsare, och ganska nöjd över att vara Gävlebo med, får jag lov att säga! Jag kommer ihåg -99 och senaste guldet, då gick jag stolt med Brynäs halsduk till skolan dagen efter. Den här gången, 13 år senare blev det lite mer firande ( och än är det inte över)! Efter många glada skrik, kramar och skuttande drog gänget ( dvs jag micke sara och markus) ner på stan och det var helt sjukt underbart! Skrålande grabbar, tutande bilar och påskpynt som fanor! Eufori helt enkelt. Jag har också en känsla av att SM guldet firades väl på andra ställen också, i Östhammar bjöds det i alla fall på skumpa och jag hoppas att ryktet om vinsten även nått Nya Zeeland och att det kanske firas med lite vin och en lammstek, månn tro.

Välanvänd Brynäs klappa! Något att spara till barnbarnen?!

Konstigt att man kan bli så nervös, uppspelt och helt galen över ett ishockeylag. Men är man född och uppvuxen till Brynäsare finns det ju ingen bättre känsla än att se sitt lag vinna ( jo det är klart, att få vara den som vinner!). Det är ju också hemskt kul att se så många unga killar (eller snorungar som jag säger bittert när man inser att man själv inte hade uträttat ett skit när man var i deras ålder) ha en sån talang och ett sånt driv. Helt ofattbart. Däremot är jag är nog inte ensam om att tycka att det är lite skönt att det är över nu, kanske med lite vemod för det har ju varit så kul att följa laget! Men nya tag nästa säsong, för det här gör vi gärna om.
För Saras blodtryck, Mickes hjärta och mina nerver var det  nog bra att Brynäs äntligen vann. Jag hade nog i alla fall inte orkat med så mycket mer.
Jag kan inte annat än att tacka för underhållningen, spänningen och glädjen. Tack Brynäs!